En jobbig helg

Att bo ihop med andra är påfrestande. Jag har skrivit om det förr och gör det igen, speciellt efter denna helgs händelser. Idag kom mina två närmsta vännerna här tillbaka från permission. Det var så skönt att bara prata lite med vetiiga människor som vet vad jag pratar om. Nu menar jag inte att dom andra här inte är vettiga. Tvärt om, dessa dagar har visat på att det finns många underbara människor här som ställer upp för en. Tacksam. Idag fick jag slängt rak i ansiktet att jag är hon den där bulimikern som snor ALLAS mat - flera gånger i veckan. Blev så fruktansvärt ledsen. "Du är ju en sådan med dom där problemen..." var kommentaren. Hennes fladderöron har observerat när jag och en annan tjej satt och pratade om hur ätstörningen fungerar. Hon själv tar efter i beteende hit och beteende dit, störigt. Som personalen försöker säga till mig, vi är här av helt olika anledningar även om hon verkar vilja vara som alla andra. Ska här med försöka skaka av mig dessa dagars påhopp, skit snack och hotande stunder.
 
Måste få in i mitt huvud att jag är här för min egen skull. Jag skäms för det men läxan i dbt¨n har blivit lidande pga allt som har hänt denna vecka. Satte mig och försökte skriva ned situationer som inträffat, blev bara för jobbigt att gå igenom helgen så jag skjöt bort det. Mindfulness läxan till tisdag är att träna med Leo ute i trädgården (soft läxa kan många tycka men för mig är det både svårt och rätt stort när jag gör det. Träningen påminner om att jag är så långt ifrån mina underbara träningskompisar, den påminner att Leo har blivit äldre och att jag inte kan ha världens långsiktiga mål med han längre) - ett utlägg för att skapa förståelse att det inte bara är att tuta och köra. Har tränat vid ett tillfälle, bättre än inget alls. Ikväll är jag i övrigt trött. Har tagit medicinerna tidigare och ska försöka sova. Imorgon är det ridning vilket jag verkligen ser fram emot.
 
 
 











Kom ihåg mig?