En ovanlig fredag

En lugnare dag. Morgon samling i personalens nya kontor. Allt annat luktar rök så där kan vi helt enkelt inte vara. Idag påbörjades sanering. Vi var tre som bodde på loftet den där natten. Av det behöver två rum total saneras. Det ena rummet ligger på nedervåningen och räddades med en stängd dörr. Den andra tjejens rum låg lite skyddat från den värsta rökutvecklingen. Nummer tre är mitt rum, som ligger över, lite till höger där det brann. Har försökt tvätta en jacka från rummet idag men det gick inte. Brandlukten sitter kvar. Eftersom jag själv inte kunde vara i de brandskadade utrymmena fick personal hjälpa mig att tömma rummet för att saneringen skulle börja. Nu är det helg och vi får vänta med försäkringsfrågor och beslut tills nästa vecka.


Imorgon händer inte mycket. Vet inte hur jag ska fördriva tiden faktiskt. Men jag tar det problemet imorgon känner jag. Nu har jag och tre tjejer till film mys med glass, chips, dipp och godis. Har svårt med det här med att se på nya filmer. Hänger inte med, svårt att koncentrera mig med så mycket intryck. Men det är mysigt att bara umgås med dom andra. Man får stöd av varandra igenom detta och det uppskattar jag verkligen. Ilväll var vi vid en sjö, jag badade inte men var iaf med i regnet. Sedan har vi varit inne i Hässleholm och handlat lite på maxi.  Hoppas på att kunna sova inatt också. Trivs ändå bra i mitt tillfälliga rum/ barack. Nu ska jag ägna några minuter åt filmen. Sov så gott hörni.

Efterföljder, klädshopping och ambulans

Då var även denna dag till ända. Sitter i "min" barack och försöker bli trött. Började dagen med lite information. Åkte sedan till stan med min kontaktperson och min terapeut. Handlade dom mest basala klädinköpen. Alla mina kläder är förstörda. Så nu finns det iaf ett litet lager, plus ett par skor. Sprang ut i foppa tofflorna igår natt. När vi kom hem var det dags för lunch innan vi åkte emot city gross. Nu har jag ett lager med bär, frukt och dricka. Under tiden vi var i affären blev det jobbigt, lika så efteråt. Fick bra stöd av min terapeut, hon verkligen ser och förstår mig. Hon vet hur jobbigt det är för mig i vardagen med hygien, handtvätt osv. Jag räknar, tänker, lägger ihop och räknar igen. Idag gick jag inte på toa på över 12 timmar för att det är så jobbigt. Insåg tillslut att jag var tvungen. Hoppas på att steget ska kännas mindre imorgon när jag gjort det en gång nu. Det blev en komiskt situation att skratta lite åt när jag fick säga välkommen in till min terapeut istället för tvärt om (jag bor i hennes rum). Efter ett bra samtal kramade hon mig länge innan hon åkte hem.


Fick reda på att mitt rum ska bedömas och tömmas imorgon. Jag ville börja med det jobbet och gick upp till loftet med en personal. Klarade ca fem min innan jag fick svårt att andas. Ned och ta dubbel dos av den dubbla bricanylen. Hjälpte inte. Ambulansen kom och jag fick inhalera någon blandning av läkemedel. Ville inte åka med in så jag fick vara kvar hemma. Det blev bättre efter att jag haft masken i ungefär en kvart. Nu är jag utesluten till att få hjälpa till imorgon och packa ned saker. Rummet bestod av sot och det luktade förskräckligt.


Branden

Inatt hände det som inte fick hända. Brandlarmet gick. Det brann. Det brann inte bara lite. Vid strax innan midnatt började det tjuta och jag vakande till från mitt tv tittande. Hann med att slita åt mig en tröja, galgen gick av men det var inget att bry sig om. Tog Leo under armen och sprang ut i pyjamasen. Vi hade tur. Alla klarade sig oskadda, både djur och människor. Lågorna och röken steg ifrån det hus som varit så tryggt i att bo. Nu är det förstört. Gick och la oss i en närliggande stuga tillhörande huset. Sov några timmar med ångesten över att allt mitt kanske var förstört. Imorse fick jag det bekräftat. Allt är förstört, alla saker, kläder, pyssel, texter, bilder och böcker. Har gått omkring i en väns kläder idag, sov även hos dem. Underbara människor. Vakande till och gick upp, samlades vid den ena enheten här på behandlingshemmet. Där och då brast det för mig. Jag orkade inte hålla ihop. Från att vara den som tröstat, peppat och varit stark föll allt och jag bröt ihop totalt. Tårarna rann och kroppen skadade. Personalen kallade det chock. Först nu börjar det komma ifatt mig, vad som kunde ha hänt, om och tänk ifall att ... Jag är så tacksam över att alla vi klarade oss oskadda. Inatt blir det till att sova i min terapeuts barack (hennes rum). Känner att jag behöver komma undan lite för mig själv. Inte för att jag misstycker att vara med dom andra utan för att jag verkligen har det behovet av att landa själv. Idag har mina två närmsta betytt mycket för mig, liksom personalen och hunden.


Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se