Färdighetsträning

Precis kommit ur från en dusch. Så skönt. Idag har det varit en enormt utmanande dag. Jag har sammanlagt ringt tre gånger till polisen och fyra gånger till försäkringsbolagen som jag har. Har dessutom varit uppe och försökt prata med ägaren till den hund som 

attackerade Leo. Jag känner så med ägaren och ville verkligen få fram det. Alla älskar vi våra djur. Dbt tänk. Var inte arg, acceptera läget. Jag är glad att Leo går bättre idag. Han snubblar när han går över i trav så det blir koppelpromenader/ mer rastning på gården bara. Bär honom upp för trapporna. Vet inte hur jag ska stimulera honom riktigt. Han är van vid långa och många promenader och nu har han strikt vila. Överskottsenergin idag har varit extrem och det är bara dag två... Men jag är glad för att han är så pass pigg!

Idag kom min terapeut tillbaka från semestern. Hon höll i färdighetsträningen idag där vi började med en ny modul - stå ut. Handlar om (som det låter) att stå ut när det är kris. Vi var bara två stycken närvarande. Höll rakt på sak på att somna efter rasten. Inte för att det inte var intressant eller för att jag var oengagerad. Jag bara blir så extremt trött ibland att jag skulle kunna somna sittandes. Nu ska jag äta en kvälls smörgås och sen sova. God natt!


Hund överfall av mitt allt

Igår kväll hände det som inte får ske. När två av mina närmsta vänner här var ute med Leo utanför aktiveringshuset där vi satt och såg Sverige matchen i fotboll så kommer en hund springandes emot Leo. Biter honom hårt så han skriker. Jag är så evigt tacksam för att Märta och Fanny var med då jag inte var det själv. Dom gick imellan och gjorde det enda rätta. Bär på en stor tacksamhet inför dom. Sen kom dom ned bärandes på Leo, berättade att han blivit påhoppad och biten. Jag vet vilken hund det är och jag har en stor åsikt av denna hund som jag inte tänker skriva om här. Lägger min energi på Leo. Han kunde inte gå alls på höger framben. Fick även bitmärken med blod på vid buken och vänster bakben. Lilla vännen min skakade och andades väldigt snabbt. Ringde veterinären som sa att vi skulle åka in. Bar upp Leo medan Fanny hämtade bilen. Så glad att dom följde med mig över huvud taget. Jag var stressad, svettades och gick på högvarv av oro. Även en personal från behandlingshemmet kom en sväng för att fråga hur det gick, så snällt.


Fick en dålig känsla av att dom som hade den andra hunden, som attackerade Leo pratat rakt på sak skit om oss. Att dom gått imellan hundarna på ett felaktigt sätt och att det var ett vanligt hundslagsmål. När det i själva verket var så att min hund inte gjorde något alls fram tills det att attacken börjat. När han gång på gång blir biten, skriker och antagligen får väldigt ont så biter han tillbaka. Träffar ena tassen. Jag blir faktiskt ganska ledsen och förbannad på att ägaren till hunden aldrig kommer och frågar hur det är med den hund som dens hund attackerat. Leo haltade och kunde inte stå på benet alls. Vi kom in hos veterinären skapligt fort. Där rakades han på dom ställena med bett. Den blodiga pälsen flög ned på golvet. Han var så duktig. Rakning, allmän undersökning och sedan böjprov. Där reagera han. Vi fick vänta 20 min  på att smärtstillandet skulle börja lindra det värsta. Bar på honom i en grå filt till röntgen. Man såg en tydlig svullnad på höger fram. Två av betten sitter precis över lederna så dom ska vi hålla extra koll på. Vid 23 tiden kunde vi gå ut ifrån veterinären med recept och kloka ord på vägen. 

Ställde klockan tidigt för att gå ut och kissa lille man då han hade så svårt att gå igår att det knappt gick. Vi åkte till Apoteket och hämtade ut medicin och sårtvätt. Köpte även en ny termometer då jag fått med mig fel ned hit. Ingen feber denna dag, så skönt. Efter att han fått smärtstillande och vilat i nån timme var han som en annan hund. Gladare, viftande, bara lite halt och försökte till och med att springa. Nu sover han gott i min säng💕 

Tvångstankarnas kraft

Sitter utomhus. Det är 15 minus grader och jag var ingen jacka. Porten är låst till mitt hus, mitt hem, lägenheten, som bara ligger 3 våningar upp. Personalen ligger bara 2 dörrar in från porten och sover. Det är natt. Har vandrat hela vägen från sjukhuset. Det är kallt ute, biter i

kinderna. Tacksam för att det inte blåser. Sitter kvar utanför porten. Nycklarna ligger kvar i väskan jag gått ifrån på avdelningen. I ett obevakat tillfälle hoppar jag ut genom fönstret. Lämnar blodpåsar, sjukhus sängen och övervakningen tillbaka till avdelningen. Vill inte mer. Klarar inte av det. Så nu sitter jag där, efter över en timmes promenad, hemma vid borten men en sak hindrar mig från att komma in. Jag vågar inte ringa in till personalen. Inte för att dom ska skälla på mig eller oroade köra upp mig till avdelningen igen utan för att jag inte kan. 

Jag minns inte när jag kom underfund med att jag har tvångstankar och tvångshandlingar för mig. Jag får inte störa, det går inte att knacka på dörren. Det spelar ingen roll hur många gånger personalen säger att dom är här för min skull, att jag inte stör eller är ivägen. Ändå bara går det inte. Efter 6 timmar öppnar dom dörren. Halvsover. Det är så kallt. Dom tar upp telefonen för att återigen ringa ambulansen pga att jag var då nedkyld och hade runt ifrån sjukhuset. Jag satte mitt motstånd till så vi gick in och jag fick filtar omkring mig. Där och då förstod dom vidden av mitt tvång kring att inte kunna höra av mig.

Igår satt jag i trappan utanför personalens kontor. Väntar på medicin men fixar inte att knacka på dörren. Kikar in, ingen ser mig. Går fram o tillbaka, sätter mig igen. Efter 17 minuter kommer en annan tjej utanför fönstret och personalen öppnar dörren. Säger att han vetat om att jag suttit där ute hela tiden men att han väntat på att jag skulle knacka på. Blev först irriterad men sedan ledsen. Det här är inget att skämta om. Det här är ett stort och jobbigt problem för mig som inte går att jobba bort med uttråkning eller trissdess. Antingen väntar jag vidare eller struntar i det helt och hållet. "Det här måste vi jobba med Sara" jag vet.

Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se