Trauma behandlings intervju

Jag klarar inte det här. Spontana känslan efter dagens session. Trauma intervju. Det var hemskt. Mår så fruktansvärt dåligt. Bara tanken, tanken på att behöva berätta det här högt, säga orden. Rädd. Liten. Värdelös och ensam. Känns som någon slår undan benen på mig.


"Var beredd på att det här kan få dig att må ännu sämre Sara" sa min terapeut idag. Trotsade allt och tänkte vara med på grillkvällen här. Då spelas låten upp, den låt som spelades i mina öron när det hände. Gick inte, kunde inte vara kvar. Gick därifrån. Drog med mig en hund som inte förstår varför matte helt plötligt ska spendera kvällen på rummet. Han lider inte, det vet jag. Han ligger i min säng och sover. Han hjälper mig mycket.

PTSD är en sak jag levt med länge men dolt. Nog visste alla vad som hände i skolan, men inte bredden av det. Det som hände sen vet dock få om. Det är inget jag pratar om, jag kan inte prata om det. Hur ska denna trauma behandling gå till? Blev äcklad över mig själv när min terapeut ställde frågor idag. Jag ville inte, jag vill inte nu. När kan man vägra och när måste man göra saker trots att det tar emot? Tror dock att detta är en sak jag måste genomgå - annars hade det inte varit så jobbigt, det vi gjorde idag.



Ellinore    •  

All kärlek till dig ❤ Jag går igenom en liknande behandling just nu, och det är oerhört svårt. Jag är rädd, känner mig liten och totalt värdelös. Men behandlingen behövs. Jag tror på dig finaste! Många kramar

Svar: Ja visst är det tufft? Jag kände väl på mig att det skulle bli det men kanske inte såhär. Hur går det för dig? Tänker på dig också ❤️ kram
None None










Kom ihåg mig?