Exponering

Idag hade jag session. Prat kring tvång, extrema sådana som jag inte kan förklara men jag försökte. Pratar sällan om dom, speciellt med tanke på hur mycket dom styr mig. Jag vill vara vanlig. Vanligt frisk och vanligt sjuk. Pratar om att knacka på dörrar, ta upp tid och finnas till. Rädd. Pulsen steg rejält när hon knackade i bordet. Vill inte höra, inte vid fel tillfälle. Knack igen. Nu ska jag göra det, tvekar. Knackar tyst tre gånger. Känns lite bättre när det är åt det tystare hållet. Hårdare blev orden. Knacka återigen fram tre tysta ljud. Nu ska vi testa på den riktiga dörren, kontorsdörren som är det största problemet. Vi går dit tillsammans. Hon är med mig och jag känner mig så dålig när jag vänder mig om. Det går inte. Lyckas tillslut med hennes hjälp knacka på ytterdörren som redan står uppställd. Tre knack gånger fyra. Det kanske är för tyst men jag knacka i alla fall. Skulle fortsatt med exponeringen i eftermiddag men det går inte idag. Det säger stopp. Putta det till nästa vecka. Nu ska jag lära mig knyta fler band och börja packa.














Kom ihåg mig?